Min syster tipsade mig om att man kan gå in på 1177's hemsida och titta på all historik man haft inom sjukvården. Jag läste bland annat om Theos förlossningsjournal, spännande haha.

Tog tillfället i akt och satt mig och tittade igenom Milos journal. Jag har nog förträngt ganska mycket jobbigt som har hänt den lilla gossen
Under gårdagskvällen efter att han hämtats från dagis var Milo lite tröttare än vanligt och ville sova. Piggnade till lite senare på kvällen. Idag på morgonen var han kinkig och ville inte gå till dagis. Mamma tolkade det som allmän trots men Milo sa också att han hade ont i hjärtat. På dagis mådde han först bra men vid 11-tiden ringde personalen till mamma och sa att Milo var blek och kallsvettig och inte orkade ta av sig skorna. De upplevde att pulsen gick snabbt men ville att mamma skulle komma dit och göra en egen bedömning. När hon kom fram hade han somnat och var lugn men hon upplevde att han var blek och att pulsen slog så snabbt att hon inte kunde räkna. Hon såg också att det vibrerade över kärlen på halsen. De påbörjade resa med egen bil mot Karlstad men när de nått Väse blev mamma orolig p g a att Milo svettades trots att det var svalt i bilen och han såg ännu blekare ut. Han sa återigen att han hade ont i hjärtat. Mamma stannade då bilen och larmade ambulans. Under väntan på ambulansen kom hon att tänka på att hon fått instruktion om att man kan prova att försöka utlösa kräkreflexen för att bryta ett anfall av hjärtklappning. Mamma stoppade två fingrar i halsen på Milo och han började sedan ganska direkt må bra. Han fick tillbaka färgen och hjärtrytmen blev lugn. Under ambulanstransporten hit har han varit stabil och haft puls på 100.

Den här personen som skrivit in den här rapporten har lyssnat på mig väldigt noga. Det är nästan som om jag själv skrivit texten. Milo mår bra nu, men vi sa diskutera med hans hjärtläkare framöver om vi ska börja ta till med medicin igen ifall de kommer fler rusningar i hjärtat. Min krigare!